Var det verkligen i morse jag fantiserade om att få känna
hans hud? Nu kändes det så avlägset. Det tillhörde en annan tid, ett annat liv,
ett annat Jag. I teorin hade jag förstått det här länge, men känslor i
praktiken är dessvärre inte ekvationer med givna lösningar och jag hade inget
svar på frågan: ”Varför?” trots att jag var en rationell människa som
utvärderar människor utefter sina handlingar.
En joint skickades runt i det stökiga vardagsrummet och det
talades om både djupa och mindre djupa saker. För de andra skulle kvällen
förmodligen minnas som en trevlig kväll dagen därpå, för att sedan suddas ut
allt mer och mer och tillslut bara bli något vagt töcken i mängden av alla andra
vaga töcken. Men för mig skulle kvällen aldrig suddas ut och bli något vagt
töcken, hur alldaglig den än tillsynes verkade. Medan jag satt och samtalade med mina vänner gick något upp för mig, något jag önskade hade gått
upp för mig för längesedan så jag hade sluppit slösa bort mig själv på detta
vis.
”Är kärleken verkligen blind?”. För fem år sedan hade jag svarat
Nej på frågan, men sedan jag hade träffat honom hade jag svarat Ja. Något svar på frågan: ”Varför?” hade jag fortfarande inte och jag
började nu förstå hur det kom sig. Det fanns inget svar. Sinnesförvirring,
möjligtvis. Han var inte vad jag ville
ha. Det var bara något i brist på något annat. Kanske ett resultat av dålig
miljö.
Allting bara släppte. Jag kunde börja lita på min rationella
sida igen. Om någon bara kunde ha rånat mitt dåvarande Jag på förvirring …
De kalla regndropparna rann ner för min bleka hud, men jag
var fängslad av känslan av att inte vara fånge i en kropp som inte lyder så jag
noterade knappt ens ovädret när jag cyklade hem i oktobernatten. I mitt huvud snurrade alla årstider, alla liv,
alla Jag. Vad var det för dag? Vad gjorde jag? Vem var jag? Jag visste inte,
jag hade tappat bort mig själv och tiden på vägen medan jag drunknade i mina otaliga försök
att hålla mig flytande. Men jag skulle
ta reda på det. Jag hade vunnit tillslut.
Om någon bara kunde ge mig tillbaka den stulna tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar