Ur led är tiden

"Trodde du jag skulle kunna glömma nånting sånt? Jag blev aldrig av med smaken av dig i min mun. Jag blev aldrig av med smaken av dig."

Hjärnan har lagt all form av logik på hyllan. Det som en gång var klart och tydligt som facit till Calculus är nu en rövknullad, gråtande clown med en intorkad sats på magen, liggandes i ett dike. Mitt huvud är en röra. Jag kan inte förklara. Jag ska inte förklara. Det är inte vackert. Vi kan konstatera att verkligheten mer är som en rövknullad, gråtande clown med en intorkad sats på magen, liggandes i ett dike än facit till Calculus. Tragiskt, men sant. 

Fan. Jag måste gå och lägga mig snart för att undvika hallucinationer. Allt jobb har resulterat i en brutal sömnbrist. Eller nja, men faktum att jag måste gå upp varje morgon, rätt tidigt, som folk, ni vet, har resulterat i en brutal sömnbrist. Jag är inte som folk. Hur som helst, jag går aldrig och lägger mig innan midnatt. Men ibland så, som när Venus passerar mellan solen och jorden samtidigt som deras banor skär in i varandra, sker det. Likt Venuspassagen inträffar det var 243:e år, med två skeenden med åtta års mellanrum. Ja, ungefär så.

< Rubrik >< Rubrik />

Jag vill säga någonting till dig, men har tappat orden. Försöker tafatt fånga dem, men din blick bränner i mina ögon, skär i min hud, krossar mina ben. Du förgör mig, förlamar min kropp, varenda muskel är som förtvinad i din närhet. Tappar fokus ... Alla ord jag vill ge dig, alla ord jag vill ha av dig ... Du har mig, du behöver inte vara rädd, jag tappar bara bort mig i din briljans emellanåt.

Presentation

Ni få som väl snubblar över denna blogg i högen med skit till bloggsfär kanske undrar vem jag är. Vem jag faktiskt är kan jag nog inte riktigt ge ett bra svar på, då jag inte vet, men tja ... Jag vet en hel del om mig själv i alla fall, så jag kan nog få ihop det någorlunda. Kan gör ett försök.

Jag är en kanske något förvirrad, men väldigt bestämd ung kvinna som uppskattar både matematiken och språket. Ordningen har jag ingenting emot, även om jag själv mest är kaotisk. Jag sover länge på morgonen om jag kan och lider för tillfället av brutal sömnbrist. Jag dricker helst mineralvatten, mojito eller jäger och ogillar människor som inte kan skämta om roliga saker. Jag ogillar nog människor i största allmänhet. 

Jag gillar citat av Hunter S. Thompson och jag äger ett gäng Hawaii-skjortor enbart på grund av honom (jag var bara tvungen att köpa dem (nej, jag går inte omkring med dem)). Igenkänningsfaktorn i Nine Inch Nails låttexter är alldeles för hög för mig och jag önskar att det inte var så. Inbillar mig att livet hade varit lite lättare då.

Som ni kanske förstår är Inga B. Röhst inte mitt riktiga namn. Man kan tro att jag inte har några bröst, med tanke på mitt val av alias, men detta är felaktigt. Jag har bröst, dock inte lika stora som Kissies. Men jag trivs bra med mig själv ändå.

Jag tror inte jag tycker om att somliga blir rika och andra äter skit och dör, men det hör inte hit. Jag har inte tänkt lösa alla världens problem på kanske 2000 tecken och jag har inte tänkt hora ut mig med bilder heller. Sätt inte ribban så högt. Här kommer ni bara läsa om skit som ingår i min vardag.

Vad tror ni?